1

Tankar kring inlärning

Hur tränar vi hund!

Funderar mycket på hur jag tränar hund och hur människor i min omgivning tränar hund. 

Om vi pratar om förstärkning och bestraffning, så har vi många inom hund världen som säger att dem tränar med enbart positiv förstärkning, sen har vi skaran som säger sig träna med mjuka metoder. 
Sen har vi självklart människor som tränar enligt dem med hårda metoder. Sen har vi dem som inte placerar sig på någon sida eller i ett fack.

För en nybliven hundägare kan detta bli ett lätt kaos, vilken sida ska man välja, hur vill jag träna hund? Vilka påtryckningar har man från människor i sin omgivning mm. 

För att gå till mig själv så har jag varit och nosat på alla områden mer eller mindre. Vad jag förespråkar och försöker vara i min hund träning är en annan sak. 

Positiv förstärkning!

Detta är något som jag använder mest i min hundträning, detta är de jag ser mest resultat av och det är också de som gör de kul för mig och mina hundar. En slags värde grund, rolig träning med mina fyrbenta. 

Jag belönar de jag vill ha, jag får en positiv inställning till hundträningen, och en god relation till mina hundar. 
Men det förekommer också negativ bestraffning, i form av att godiset uteblir eller att leksaken stoppas i fickan, detta kan skapa frustration hos hunden, uteblir godis biten allt för ofta är de en signal till mig som förare att jag kanske satt ribban för högt, gått för fort fram i min träning. 

När vi pratar om negativ förstärkning, pratar man om att hunden undviker något obehag, vilket gör att den känner lättnad. 
Detta är något som jag själv inte använder i min träning så ofta och heller inte av positiv bestraffning, alltså tillföra något obehag för att få hunden sluta med ett beteende. Men om jag tittar närmare på mig och mina hundar i min vardag, så på något viss så finns de undantag, då kan vi ta som ex, 

att om Orca låst sig blind på något i en situation som jag inte lyckats förebygga eller förutse, och på så sätt för att få hennes fokus och få henne släppa den känslan så har jag petat henne i sidan, vill understryka att de inte är på något vis hårt, men jag tillför något och hon vänder upp och får en belöning, då har jag i parktiken använt mig av positiv bestraffning, för jag tillför ett obehag. Om Orca eller Luna springer fram till en hund, och jag går dit och kopplar dem, så har jag också tillfört mig som en bestraffning som tar bort det roliga.

Eller om någon av hundarna skulle springa fram till en främmande, som ger hotande signaler på grund av rädsla och vill att hunden ska gå bort, när hunden då kommer tillbaka känner den en lättnad, då är vi inne å nosar på negativ förstärkning 

Så någonstans är vi alla som tränar hund inklusive mig, mer eller mindre och nosar på allt, för någonstans måste de finnas en motsättning, för vi kommer inte alltid kunna förebygga allt och någon gång kommer vi jobba med positiv bestraffning eller negativ förstärkning men sen försöker vi oavsett vilket sätt vi valt att träna på att hålla oss till de som vi vill och står för.

Jag jobbar ständigt med att förebygga så mycket jag kan då jag känner mina hundar så vet jag också vad dem kan och hur dem reagerar i olika situationer. Med de i vetskap, kan jag hjälpa dem att lyckas, jag utsätter inte min hund för ett hundmöte på en meters avstånd om jag vet att den inte klarar de, för jag vill att vi ska lyckas tillsammans, lyckas vi så mår vi också bra tillsammans och våran relation växer sig starkare och min hund känner sig tryggare.

I grunden så anser jag att mycket handlar om tankesättet och valet hur min relation till mina hundar ska vara. Jag vill INTE ha en hund som är kluven, rädd och osäker. Jag vill INTE ha en hund som inte vågar prova sig fram. 

Jag vill att mina hundar tillsammans med mig ska utvecklas och vi ska bli starkare och bättre tillsammans. 

Det som jag anser tragiskt är den typ av hundträning som visas på TV. Där man letar upp problemen för att sedan gå in och tillrättavisa genom att tillföra obehag. De som aldrig visas i tv rutan är dock bakslagen som på något sätt kommer, i form av en kuvad hund, rädd eller problem i andra situationer. Man lär bara sin hund att undvika något vid ett tillfälle. 
Varför kan man fråga sig? 
Ovetande människor som inte har skaffat sig tillräckligt med kunskap, och sen handlar de om att många människor vill se resultat på få antal gånger man tränar. 
Då kan jag tycka att man valt fel intresse att syssla med eller att ha hund. Det är levande varelser och Rom byggdes inte på en dag. 

Studera själva hur vi människor lär oss bäst, inte är de under hot och bestraffning, de ända de kommer leda till är att vi förmodligen kommer undvika de och inte vilja lära oss för inlärningen blir inte rolig. 

Hela tanken med att ha en underbar fyrbent kompis är att vi ska ha roligt ihop. Det bygger på ömsesidig respekt, tillit och förtroende.
 
0

Ögonen i kors

Torkan på bloggen ska helt klart ha ett slut. Dax att börja blogga ordentligt igen. 

Tyvärr är jag en materialist på vissa plan, och jag ogillar att min blogg inte har en egen domän, men att fixa de till denna bloggen läste jag mig till att de är ganska avancerat för ett icke data snille som mig. Men får helt enkelt skita i det och börja blogga som jag gjorde förr.

Det har varit en hel del på jobb fronten på sistone vilket inte leder till mindre hundträning men istället mindre bloggande och fotande. Men helt klart ska de bli bättring. 

Jag ska ut och tävla Luna snart igen, har dragit lite på de för att jag vill se att min hund är hel och frisk, då jag har operationen efter diskbråcket som kommer och spökar ibland, de blir som skov för henne. Inget jätte allvarligt om man ska tro på Luna, men i med att hon sällan eller näst intill aldrig visar smärta, så när hon visar lite har vi legat lite i viloläge. 

Men nu verkar de vara fint, men vi ska samtidigt till veterinären för att göra en dubbelkoll av ryggen och även hennes framparti. 

Träning går fint, som på räls faktiskt, inte så oväntat när det är Luna vi pratar om, tror inte den hunden har haft en kass och loj träning någonsin. 
Man ser ljuset och dem gnistrande ögonen när man beger sig ut för lite lydnads träning, i hennes ögon är det inte mycket som slår de.

Orca har börjat träna med hussen i familjen, ett försök för att dem ska hitta varandra och komma varandra närmare. Med lyckat resultat hittills och är det någon som kan tävla Orca så är det han, då han inte i närheten har så mkt nerver i sådana sammanhang som jag har. Situationen när jag och Orca nolla tandvisningen sitter som berget i ryggraden på mig, och Orca som är så påverkad av mitt känslospann visar de tydligt och vårat problem lyser som en strålande sol från klarblå himmel. 

Annars har de hunnits med promenader med syster och vänner, en del löparrundor och ett å annat spår mitt i all lydnads träning, självfallet en hel del dopp i de blå för dem fyrbenta när vädret inneburit värme och ljumna vindar. 

Funderat mycket på hundar i allmänhet och pratat timvis om dem fyrbenta och tanken på att skaffa en till. 

Vad vill jag ha? 

Varit inne mkt på en till aussie, näst intill bestämt mig för en till aussie nästa år, och vet exakt vem jag vill köpa av och frön vilken planerad kull. Det där med att lägga det en bit fram i tiden är bra för mig, det ger eftertänksamhet och jag hinner vrida å vända på tankarna. Allt för att jag ska komma på exakt vad jag vill ha, vad familjen vill ha med de inkluderat hela min familj som lever under samma tak som mig. 

Mycket eller nästan allt lutar nu åt en malamute istället. 

Varför? 

Jag vill ha en stabil hund, en robust frilufts kompis, en hund med en bra av och på knapp. En hund som vill jobba men en hund jag får höja i tempen en aning istället för att dämpa i all oändlighet. En hund som kan filtrera sin omgivning, en hund utan vakt. Resurs försvar är en annan femma men jag hoppar gärna av tåget då de vankas skällande och ett vaktande beteende. En familje hund som inte bara dör för mig utan för familjen i stora hela. Det ska funka fint med både matte och husse. Givetvis hänger mångt och mycket på träning och umgänge men jag vill ha dem grundstenarna som jag sedan kan bygga vidare på. 

Kan låta orimligt i mångas ögon då mina Intressen är lydnad och bruks, draget faller sig naturlig i val av en malamute men dem två förstnämnda inte. Men där kommer min erfarenhet in och spelar en stor roll. Av mina totalt sex malamuter jag ägt så har dem visat en enorm arbetsglädje i både lydnad och bruks. Dem kommer aldrig jobba för dig men helt klart med dig. Dem kommer aldrig ha det snabbaste läggandet i jämförelse med många andra presterande raser i dem sammanhangen, men de funkar alldeles utmärkt för mig. Missförstå mig rätt nu, men om någon skulle säga att dem har en aussie valp att erbjuda eller en malamute valp, och jag inte skulle få påverka vart valparna kommer ifrån, kennel, linjer mm så skulle jag alla dagar i veckan välja Malamuten, just för att jag känner att aussien är ojämn, med de sagt menar jag inte att det är en dålig ras men man köper mer grisen i säcken med risken för en hel del mer problem i mina ögon. Samtidigt ligger nog mycket i det för att aussien är en mer högtempad ras, med helt andra egenskaper. Men jag gillar att med rätt träning så kan du i många malamuter plocka fram just de jag eftersträvar och du har oftast inte alltid men av de jag sett en stabil och säker stomme. 
Sen har vi givetvis nackdelar.

I mina ögon så är den största deras enorma jaktinstinkt, dem drar mer än gärna på vilt, själkvart finns de undantag men de finns i dem flesta. De kan i mångt och mycket vara svåra att ha i större flockar, de krävs mer kunskap av dig som ägare på de viset, åldersskillnad, kön, typ av individ mm. Det gäller att tänka innan, de som kan vara en felfri flock utan störningar, kan bli när alla hundarna börja växa till sig och landa i sina vuxna skor. Det är ofta tuffa hundar med skin på näsan, men de krävs absolut ingen hård hand för de, ska du vara något så ska du vara mjuk, sansad och lugn. Du ska veta din beteende lära och när du tror du börjar haja kommer dem underbara malamuterna lära dig mer och mer för var dag som går.

I mitt tycke så kan människor leva med  många andra hundraser i 30 år medans en människa som lever med polarhundar i några år, besitter sedan en långt större kunskap om hundars beteende och flock dynamik än ägaren med många andra raser i 30 år. Givetvis finns det andra raser som funkar så med men ni förstår vad jag menar.

Dem är riktiga läromästare och det fascinerar mig, Malamuten som hund fascinerar mig. 
Jag har definitivt gjort mina tabbar i mitt ganska korta  men intensiva liv med hundar hittills men de finns få så grymma läromästare som en Alaskan Malamute.


Luna på kajkanten på Eriksberg