0

Ögonen i kors

Torkan på bloggen ska helt klart ha ett slut. Dax att börja blogga ordentligt igen. 

Tyvärr är jag en materialist på vissa plan, och jag ogillar att min blogg inte har en egen domän, men att fixa de till denna bloggen läste jag mig till att de är ganska avancerat för ett icke data snille som mig. Men får helt enkelt skita i det och börja blogga som jag gjorde förr.

Det har varit en hel del på jobb fronten på sistone vilket inte leder till mindre hundträning men istället mindre bloggande och fotande. Men helt klart ska de bli bättring. 

Jag ska ut och tävla Luna snart igen, har dragit lite på de för att jag vill se att min hund är hel och frisk, då jag har operationen efter diskbråcket som kommer och spökar ibland, de blir som skov för henne. Inget jätte allvarligt om man ska tro på Luna, men i med att hon sällan eller näst intill aldrig visar smärta, så när hon visar lite har vi legat lite i viloläge. 

Men nu verkar de vara fint, men vi ska samtidigt till veterinären för att göra en dubbelkoll av ryggen och även hennes framparti. 

Träning går fint, som på räls faktiskt, inte så oväntat när det är Luna vi pratar om, tror inte den hunden har haft en kass och loj träning någonsin. 
Man ser ljuset och dem gnistrande ögonen när man beger sig ut för lite lydnads träning, i hennes ögon är det inte mycket som slår de.

Orca har börjat träna med hussen i familjen, ett försök för att dem ska hitta varandra och komma varandra närmare. Med lyckat resultat hittills och är det någon som kan tävla Orca så är det han, då han inte i närheten har så mkt nerver i sådana sammanhang som jag har. Situationen när jag och Orca nolla tandvisningen sitter som berget i ryggraden på mig, och Orca som är så påverkad av mitt känslospann visar de tydligt och vårat problem lyser som en strålande sol från klarblå himmel. 

Annars har de hunnits med promenader med syster och vänner, en del löparrundor och ett å annat spår mitt i all lydnads träning, självfallet en hel del dopp i de blå för dem fyrbenta när vädret inneburit värme och ljumna vindar. 

Funderat mycket på hundar i allmänhet och pratat timvis om dem fyrbenta och tanken på att skaffa en till. 

Vad vill jag ha? 

Varit inne mkt på en till aussie, näst intill bestämt mig för en till aussie nästa år, och vet exakt vem jag vill köpa av och frön vilken planerad kull. Det där med att lägga det en bit fram i tiden är bra för mig, det ger eftertänksamhet och jag hinner vrida å vända på tankarna. Allt för att jag ska komma på exakt vad jag vill ha, vad familjen vill ha med de inkluderat hela min familj som lever under samma tak som mig. 

Mycket eller nästan allt lutar nu åt en malamute istället. 

Varför? 

Jag vill ha en stabil hund, en robust frilufts kompis, en hund med en bra av och på knapp. En hund som vill jobba men en hund jag får höja i tempen en aning istället för att dämpa i all oändlighet. En hund som kan filtrera sin omgivning, en hund utan vakt. Resurs försvar är en annan femma men jag hoppar gärna av tåget då de vankas skällande och ett vaktande beteende. En familje hund som inte bara dör för mig utan för familjen i stora hela. Det ska funka fint med både matte och husse. Givetvis hänger mångt och mycket på träning och umgänge men jag vill ha dem grundstenarna som jag sedan kan bygga vidare på. 

Kan låta orimligt i mångas ögon då mina Intressen är lydnad och bruks, draget faller sig naturlig i val av en malamute men dem två förstnämnda inte. Men där kommer min erfarenhet in och spelar en stor roll. Av mina totalt sex malamuter jag ägt så har dem visat en enorm arbetsglädje i både lydnad och bruks. Dem kommer aldrig jobba för dig men helt klart med dig. Dem kommer aldrig ha det snabbaste läggandet i jämförelse med många andra presterande raser i dem sammanhangen, men de funkar alldeles utmärkt för mig. Missförstå mig rätt nu, men om någon skulle säga att dem har en aussie valp att erbjuda eller en malamute valp, och jag inte skulle få påverka vart valparna kommer ifrån, kennel, linjer mm så skulle jag alla dagar i veckan välja Malamuten, just för att jag känner att aussien är ojämn, med de sagt menar jag inte att det är en dålig ras men man köper mer grisen i säcken med risken för en hel del mer problem i mina ögon. Samtidigt ligger nog mycket i det för att aussien är en mer högtempad ras, med helt andra egenskaper. Men jag gillar att med rätt träning så kan du i många malamuter plocka fram just de jag eftersträvar och du har oftast inte alltid men av de jag sett en stabil och säker stomme. 
Sen har vi givetvis nackdelar.

I mina ögon så är den största deras enorma jaktinstinkt, dem drar mer än gärna på vilt, själkvart finns de undantag men de finns i dem flesta. De kan i mångt och mycket vara svåra att ha i större flockar, de krävs mer kunskap av dig som ägare på de viset, åldersskillnad, kön, typ av individ mm. Det gäller att tänka innan, de som kan vara en felfri flock utan störningar, kan bli när alla hundarna börja växa till sig och landa i sina vuxna skor. Det är ofta tuffa hundar med skin på näsan, men de krävs absolut ingen hård hand för de, ska du vara något så ska du vara mjuk, sansad och lugn. Du ska veta din beteende lära och när du tror du börjar haja kommer dem underbara malamuterna lära dig mer och mer för var dag som går.

I mitt tycke så kan människor leva med  många andra hundraser i 30 år medans en människa som lever med polarhundar i några år, besitter sedan en långt större kunskap om hundars beteende och flock dynamik än ägaren med många andra raser i 30 år. Givetvis finns det andra raser som funkar så med men ni förstår vad jag menar.

Dem är riktiga läromästare och det fascinerar mig, Malamuten som hund fascinerar mig. 
Jag har definitivt gjort mina tabbar i mitt ganska korta  men intensiva liv med hundar hittills men de finns få så grymma läromästare som en Alaskan Malamute.


Luna på kajkanten på Eriksberg










1

Förkastligt dåligt med bloggandet!

Då var de alldeles för längesedan jag bloggade. Lusten har nog allt funnits där men tiden att sätta sig har liksom inte infunnit sig och sen när det väl rullar på så inser jag vilket långt blogginlägg de skulle bli då de hänt massa kul och lite mindre kul saker på hundfronten. 

Jag har hunnit med malamuteveckan, en del drag har de blivit, men mest fokus har de varit på lydnad och freestyle. Vi har varit på kennelträff med Orcas familj men Luna var självklart med, en helg spenderades med god mat, goda vänner och en massa hundträning, allt från spår till special sök och även lydnad.

Hundarna har gått på som lok och förvånar mig från gång till gång.
Orca som har haft stora problem när jag krävt lite av henne i arbete och liksom lagt av, och gjort allt långsamt, har vuxit enormt på sista året. Så långt så att vi ska ta oss ut på tävlingbanan igen, men denna gång blir de freestyle för hela slanten. En matte som är lite mer avkopplad och därmed en väldigt lugn och ganska opåverkad Orca. Sen är de bara å se vad som händer på tävling men med Orca tror jag att de handlar om att nöta nöta och åter nöta. Att hon upprepade gånger får tävla så tillslut kommer hon över tröskeln. Men de är inget fel på arbetsmotorn och glädjen i hennes moment.

Omvänt lockand med Orca!



Orca med mig på jobbet i sitt nya svettband😘

Jag har också hunnit varit iväg till veterinären med Orca då hon börjar dricka hejdlöst mycket vatten igen, och under samma tidpunkt som sist i hennes skendräktighet. Pratade med veterinären idag, och utlåtande lät följande. 

" hennes värden efter en simulering dvs då man sänker kortisolvärdet i kroppen för att se hur snabbt de stiger och för att då se om hon ligger på rätt dos vetoryl som hon får för att hon har diagnosen cushing syndrom, är bara lite lite över gränsvärdet, därför ska hon inte gå på en högre dos då hon istället kan få en addisson kris. Dock visar indikationen att hon kanske inte alls har cushing utan att hon kanske just bara dricker mycket vatten efter löp och under skendräktigheten, därav ska Orca fortsätta på sin medecin och om drickandet upphör inom 14 dagar(vilket de redan börjat göra) så ska hon sluta sin medecin och så ska dem göra en ytterligare simulering efter 14 dagar och ligger hon då bara strax över gränsvärdet, så har hon inte cushing utan att drickandet sitter ihop med hennes löp. Därav ska jag bara salta maten under dessa perioder, ytterst lite för att balansera upp"

De intressanta i detta är att stämmer detta så inser jag att förra veterinär var alldeles för snabb med att sätta in medecin då de inte är en medecin man experimenterar med, och att hon istället skulle avvaktat lite och gjort en simulering ett tag efter hennes löp. Om de nu är så att hon inte har cushing är det jätte bra och en stor lättnad, men jag kan inte hjälpa att känna att de är otroligt dåligt att dem isåfall var så snabba med att sätta in denna typen av medecin och ställa en diagnos så snabbt. 
Veterinären jag pratade med idag, sa att hon hade kollat tillbaka på hennes journal och ser att värdena på allt är så lite förhöjda att indikationen att så inte är fallet är ganska stort. Känns mindre kul att jag då medicinerat henne med vetoryl och även lagt enormt mycket pengar på flera simuleringar och medecin. Sen är huvudsaken att Orca är frisk och pengar är inget värt och jag skulle lägga en förmögenhet på henne och även Luna, men kan inte riktigt undgå känslan av att dem varit snabba och verkligen förhastat sig med att ställa en diagnos. 

Luna då? 

Luna var den som hängde med på malamuteveckan och där fick jag en genomgång av henne av en tjej från Åre rehab, då Luna visat känningar på höger framben vid bogen och även från och till  visat smärta i ryggen genom avlastning så som att hon börjat passa desto mer som gångart.

De visa sig att hon är inflammerad i ryggen och att de antingen är ett nytt diskbråck på gång alt spondolos. Och att hon även har skadat bogen alt har atros i en led på höger framben. 

Ganska orolig matte och fundersam över nästa steg. Vi har tagit de lugnt med springrundor sen dess och försökt anpassa för hennes rygg samtidigt som hon måste röra sig för att vara i stillhet är ingen hjälp enligt tjejen som kände igenom henne. Så snart ska Luna till västra djursjukhuset för en genomgång och möjligtvis en röntgen om de behövs. För att kunna lägga upp en bra rehab och friskvårds plan för henne. Luna fyller 9 år i år och jag har bestämt mig för att göra allt i rehab form men jag tänker inte utsätta henne för mer stora operationer då hon redan gått igenom så många operationer av stor art. 

När de kommer till lydnaden tickar de på som en klocka. Hon går bara från klarhet och klarhet. 

Vi hade två långa år av träning av träapporten innan hon ville gripa den,men en dag efter 8 veckor i stillhet efter rehaben för hennes operation 2010 för diskbråcket vart hon så uttråkad så hon lyfte upp apporten medans jag skulle hugga tänderna i en semla. Glädjen hos mig då gick inte att ta fel på och semlan den fick Luna❤️ Snacka om belöning och idag när Luna ser apporten tar hon den med glädje och ser väl en stor semla framför sig😊👌

Så i söndags var vi ett gäng som träna hund i Floda och jag gör första gången testade metallen och har lite fasat för de och undrat om hon ens skulle vilja ta den, nedan har ni resultatet.


Jag sträckte fram apporten och Luna tog, väldigt glad matte som jublade och är väldigt nöjd att Alicia fångade de på bild! Underbara hund!

Luna och jag i FF 
Foto: Alicia 



Bästa vovve med träapporten! 
Foto; Alicia 

Snart snart är de tävlingsdax igen!

0

Snö=drag

Idag tyckte jag Frida optimisten, att de borde ligga tillräckligt med snö för att vi ska kunna ut och dra. Jag började morgonen med en promenad med dem fyrbenta för att kolla läget på en av rundorna, men den smala grusa vägen vart inte täckt med snö som jag hoppats, visst ligger de men gruset glimtar igenom fotspåren och tassavtrycken. Väl hemma har jag haft lite jobb och ärenden, sen bar de av till Härskogen för att där brukar de ligga mer snö än nere i lerum. 
På med skidorna och koppla på båda hundarna, först gick Orca fram och Luna bak, då dem har ganska nyligen återhämtat deras relation dem emellan så vill jag inte äventyra en snäv sväng eller liknande då de börjar bli så mkt bättre. 

Orca tuffa på och så även Luna, tills vi kom upp mot den smala stigen, gruset stoppade skidorna och jag flög framlänges av kraften från hundarna, haha! Kunde just då inte annat än att skratta gott, Orca titta på mig och såg väldigt frågandes ut, "vad sysslar du med matte?" 

Jag testa ytterligare några meter för är man optimist så är man. Tillslut fick jag ge upp. Av med skidorna för att ta mig ner till sjön, jag vet att dem håller bra, så länge man håller sig till kanterna. Så vi gjorde ett nytt försök, denna gången bytte vi lite, Luna fick gå själv och Orca springa med lös, för att sen göra tvärt om, dem var så duktiga båda två, och mitt i allt när Luna sprang bredvid kom en lös hund, stanna kommando till Luna och sen en glatt ropandes matte på skidorna, och Luna kom som ett skott. Detta är ingen nyhet, men de glädjer alltid matte hjärtat. 

I slutet så fick Luna gå lite vid sidan, ett filmklipp på detta finns på instagram ni kan även följa oss där, Sök Tenghede så hittar ni oss:-)

Tjejerna var duktiga men jag fick liksom inte nog, så efter detta jobba jag en stund sen vart de ut igen, men nu på med tyngd och selar och så sprang jag långt bakom som jag skulle stå på skidor/släde men istället sprang jag, så i full mundering av termobyxor, jacka och kängor sprang jag bakom dem i fem kilometer i terräng med en del snö:) 
Jobbigt var de, men vad gör man inte för att dra lite:-) 
De är ju aningens lättare att ta en joggning tur på gångbanor med löparskor, men de vart helt klart värt de, och Orca imponerar som alltid men även Luna visa vad hon går för, shit vad hon kämpa upp för alla branta backar, annars har hon en tendens att låta Orca ta allt tungt, men jäklar vad de var klös i henne.

Luna!


Orca!

Vi är trötta och nöjda efter dagens aktiviteter, nu hoppas jag innerligt att de kommer mer snö!